En dag kvar

På lördag 12.00 åker Sven ner till Arlanda med tåget.

Jag pendlar mellan jättearg, jättebesviken, glad för hans skull och jätteledsen och anklagande för att han åker. Vi hade planerat så mycket, vad vi skulle göra och vad vi skulle se. Jag hade sett fram emot att ha dagarna för mig själv när han hade konferens mån-ons. Nu blir jag hemma ensam och tar mig ingenstans.

Mest är jag ledsen och deppig just nu och arg på Sven, sen får jag dåligt samvete och då blir jag arg på mig, sen blir jag arg på honom som gör mig arg på mig.

inte bra, tar nog ett till träningspass.

Glad midsommar därute!

Tungt nu

Inte dieten eftersom jag föll dit under långledigheten och njöt av god mat och god efterrätt med maken.

Även gott grillat med mamma har slunkit ner, nystart idag men tar ju tre dagar att uppnå ketos igen.

Alla har planerat upp sin semester känns det som. Flertalet på jobbet har hunnit iväg eller är snart på väg både inom landet och utomlands, bästa vännen kom nyss hem från en två veckors skön semester. Annan vän åker på familjesemester i vårt fina avlånga land. Maken åker till Kina på konferens och en halv ons samt en hel torsdags sightseeing och shopping. Själv tar jag mig knappt ner på stan.  Det värsta är att jag vet att det finns de som har det sämre å då får man inte klaga för isf är man otacksam och gnällig....jaja men så kalla mig gnällspik för det känns inte ett dugg roligt!!!

Känns tungt nu...riktigt tungt....

Det rullar...

inte jag längre med viktnedgången. Ketos fungerar ju bra och dessutom mår jag prima på dieten :) Vill inte ens kalla det för diet.

Nu blir det långhelg!