När vi går i skogen, speciellt när det är jakt, går jag efter Sven eftersom han känner skogen och stigarna. För mig ser allting likadant ut och jag upplever "åh nu känner jag igen mig" minst hundra gånger på en tur. Eftersom jag går efter honom behöver jag inte fundera så mycket på vart jag går (fast gjorde jag det skulle jag kanske lära mig snart) istället kan jag gå och fundera och filosofera.
Det blir ofta mycket dagdrömmande, en hel del problem som löses och också en hel del skoj. Jag tycker själv att jag är himla rolig och går och småfnissar åt mig själv och det jag tänker blogga när jag kommer hem. Problemet är bara att tankarna stannar i skogen, visst är det underligt? Jag måste nog börja ha med mig en diktafon.
Sist kom jag på en hel massa bra till arbetets hemsida, jag kom även på hur man skulle kunna möblera Viktors kommande rum. Dessutom kom jag på en låttext som jag gnolat på ganska länge men tappat texten till. Nu minns jag inte ens vilken låt det var men det är väldigt tillfredsställande just i det ögonblick jag kommer på allt bra.
Så min rekommendation till er alla är att gå ut i skogen. Plocka svamp, njut av luften och lös en massa problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar